- Project Runeberg -  Barndomstid /
149

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149.

svullnar mer och mer ända uppåt axeln. Töre
talar om lasarettet — men ... Grannkvinnorna
ordinerar sötmjölk och aspbark och svullnaden
börjar ge med sig igen. Hon blir bra efter
några dagar.

Men hon är ofta sjuk. Helt plötsligt får hon
svåra plågor, så att hon måste lägga sig. Hon
stönar och jämrar sig och talar om döden. Om
jag hade fått leva tills du hade blitt stor och
kunde rett dej själv, säger hon till Ivar. Men:
det blir min död, det blir min död! Ivar står
vid sängen och gråter. När hon jämrar som värst,
tror han att hon dör nu. O, hon dör!

Men hon kommer sig snart igen. För var
gång kommer hon upp på nytt. Långa tider går
hon och krasslar och klagar över att hon
ingenting orkar. Och hon som måste orka så mycket!
Men lever gör hon. Ett klagande, förpinat liv.
Emellanåt glömmer hon sig, hon skrattar sitt
bruna skratt och ser innerligt belåten ut. Då blir
hennes kinder unga och runda. Hon är vacker,
det lyser kring henne. Man kunde tro, att hon
är trettio år, säger folk (så säger också Töre
ibland), men hon är över femtio.

Själv hajar hon till ibland och säger att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free