Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172.
Det var äntligen väl, att du har fått för dej detta.
De kan då inte bli sämre än de ä.
Nä, de kan då för faen inte bli sämre,
understryker Töre.
Men sedan beslutet är fattat, vacklar han av
och till. Han är rädd för detta nya, det märks
nog. Han ligger ofta ute i trädgårn med
bortvänt ansikte; han har sitt Getsemane. Arbetet
intresserar honom inte längre, han är borta
någon dag då och då — ibland är han inne i stån
och pratar med pojkarna, ibland sitter han uppe
hos Holgersson, stenhuggarn, som skall gifta sig
i höst och ha stugan. Ibland går han också mörk
och tyst och säger plötsligt att han ändrat sig:
Jag ger fan i det. Jag blir här jag är. Vem vet
hur länge jag lever och orkar något!
Men han har lovat Holgersson. Han har redan
hyrt i stån. Och det är lättare att få en sup i
stån. Det är ingen återvändo. Veckorna före
flyttningen går han mest omkring och super. När
han tittar hem är han ondsint och butter. Lever
inte länge till, säger han — det är åt helvete.
Å prat, du lever nog, säger Karin.
Allt skräpet i stugan har surrats ihop och
buntats in och skickats med tåget till Karlskrona, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
