Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186.
tet. Fem kronor tror Karin att hon kan få på
det.
Det är stadens pantinrättning och
förestånder-skan är en gammal elak fröken, som behandlar
de hjälpsökande med utsökt obarmhärtighet.
Fröken Danielsson är känd och hatad av alla
stadens fattiga. Det dryper av hån från hennes
rultande gestalt och hennes harmynta uppsyn.
Ju värnlösare offret är, desto mer låter hon det
känna sitt förakt.
Flottisterna som står i rader för att låna på
sina klockor och civilpersedlar, klarar sig ju
någorlunda, om det också hakar upp sig ibland.
De svär och morrar, hon fnyser och kastar deras
grejor över disken. Men här står en gammal
käring från de "idylliska" kåkstäderna
Björkholmen eller Västerudd, ett stackars bylte av
skinn och ben och trasor, står här och breder
ut vad som en gång kanske varit någon sorts
högtidskläder och ber på det ödmjukaste: Snälla
fröken Danielsson, jag får väl fem kronor på
detta.
Fröken fnyser och breder ut plaggen på ett
bord och med det oändliga förakt som är henne
eget, uppstiget ur helvetets ondaste och ödsligaste
djup, synar hon dem leende och med infernalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
