Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203.
gonen — vid sex, sjutiden — på Veckobladet,
som hette så fast den var dagstidning, eller på
Länstidningen, som dock var helt lokalbetonad.
De kostade fem öre stycket och säljaren fick
behålla två öre. På lördagarna, när de hade
söndagsläsning som särskild bilaga, tjänades fyra
öre. Det gick att sälja tjugofem tidningar om
dagen, då blev förtjänsten minst femtio öre och
det kunde bli tre till fyra kronor i veckan.
Ivar tyckte det var lysande. Dessutom hade
han hela eftermiddagarna fria och kom åt att läsa
båda tidningarna gratis. Modern tyckte bra om
det. Ivar hade på detta sätt några slantar varje
dag, när det behövdes.
Tidigt ställde han sig på post, när arbetarna
gick till fabriker och verkstäder, fast till dem
sålde han inte myckel. De flesta hade kanske
tidning hemma eller brydde sig inte om någon.
Många hade nog inte råd. Men han kom på
något sätt i förbindelse med dem och lärde sig till
och med att känna igen en och annan. De
troppade i väg var och en åt sitt håll, en del
ensamma, andra i små flockar. Några var gamla
och böjda, sorgsna eller förbittrade, andra kom
med slängande armar, visslande och till synes
bekymmerslösa. Många såg dumma ut, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
