- Project Runeberg -  Barndomstid /
215

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215.

mot brodern numera. Ibland härmar de
tillsammans de äldre bröderna, särskilt Per Erik som de
finner löjlig och som är lätt att härma: Faktiskt,
sannerligen — det säjer jag då! De är bägge
skarpsynta för det löjliga och Per Erik kan de
inte med. Nu för tiden kan de nästan trivas
samman ibland. Men det går inte att disputera
med Bertil. Då har han alltid rätt. Över Ivar
måste han åtminstone ha rätt — och nu har han
knappt någon annan. Ivar får vika in i sig med
sitt "ha rätt".

Om Ivar känner sig frusen, så gör säkert
också Bertil det — och ännu mer. Han har ett drag
över ansiktet, som säger att han vantrivs, att han
är ond på livet, ja "hatar" det. Hans ögon är
egendomligt gråkalla, de vill inte ha någon
medkänsla. De vill inte se någon känsla; den är
barnslig, dum. Det är en misstro. En misstro
mot alla känslor. Eller är det bara tomhet...

Ivar har också löjet i sig, kölden. Men han
måste springa från det. Det är därför han
hoppar kring på gatorna. Det är därför han
dagdrömmer och söker märkvärdiga ställen och
upplevelser.

Ibland söker han Gud. För Gud får man vara
känsla, ja man skall vara det och för honom kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free