- Project Runeberg -  Barndomstid /
224

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224.

Vintern går — den andra nödvintern i staden.

Jag vet inte bara hur det har gått, säger Karin,
när det lider fram mot våren igen. Gud har
"utsett" det.

Karin har slitit och krabbat på alla sätt och
de har halvsvultit. Och Gud har utsett det!

Men hyran har blivit efter, det är det värsta.
Ivar känner det svårt att bara visa sig på
gården. Och Karin känner det väl svårast.

Hon längtar bort från staden. Hela liden har
hon känt sin ställning där som ett svårt öde,
en olycka. Hon är blyg och försagd och kan inte
finna sig till rätta. Om hon också kunde reda
sig någorlunda, skulle hon inte trivas. Hon har
inte känt sig hemma här en enda dag, men i det
längsta har hon tegat och inte låtsats om sin
hjälplöshet och sin längtan. Hon var ju så
angelägen att komma hit. Men nu vet hon, att det
var ingenting för henne.

Jag tror sannerligen, att jag ville till landel
igen, börjar hon säga så småningom och det syns
nog att hennes längtan är större än hon riktigt vill
uttala. Ja, om jag bara hade en gammal stuga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free