- Project Runeberg -  Barndomstid /
230

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230.

ditorn, som kuschat och skrämt henne och sant
är, att när hon någon gång talar om honom, är
det alltid med den yttersta respekt. Herr
Bäcklund, säger hon. Hade herr Bäcklund levat, då
hade det varit så och så...

Hon är en liten stilla och fin människa, när
hon är vid sina sinnen. Ivar tycker om henne,
sedan han någorlunda hämtat sig från obehaget
att behöva bo samman med en främmande, som
därtill påstås vara halvt vansinnig. Han har
aldrig varit i nära beröring med någon, som
uppträder så fint och uttrycker sig så vackert och
behagligt. Hon tilltalar alla som om också de
var bildade människor och säger aldrig ett ont
eller bittert ord. Hon håller sig alltid prydlig
och framför allt är hon ytterligt renlig. Men
det hon är, är hon av egen vana och eget behov
och utan att på ringaste sätt antyda, att hon vill
vara till exempel för andra. När folk, som ofta
händer, uttalar sig grovt och plumpt om henne,
känner sig Ivar retad och sätter sig upp mot dem.
Ty han känner sig solidarisk med hennes
hjälplösa finkänslighet och förnämhet.

Det går alltså någorlunda att bo tillsammans
med fru Bäcklund, eftersom hon är så försynt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free