- Project Runeberg -  Barndomstid /
231

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231.

och stilla. Att det är komiskt tänker han knappt
på, sedan han väl vant sig. Det värsta är, när
frun får sina anfall, men sedan de upprepats
några gånger, tänker ingen på alt ta dem alltför
uppskakande.

Anfallen börjar med att den sjuka blir mer
forcerad och hennes ögon blir stirrande och
spända. Hon springer omkring på måfå, stönar
och beklagar sig: Jag arma människa, Herre gud,
Herre gud ... Hon börjar sjunga religiösa
sånger vilt och rasande, så att det till slut bara blir
elt rosslande vrål. Hon sliter kaffepannan från
spisen, springer ut med den och sätter sig att
dricka men rusar in på nytt och ut igen. Så
bär hon sig för en stund fullkomligt vansinnigt
åt, omöjlig att påverka. Småningom lugnar hon
sig, blir trött och sorgsen och ber om förlåtelse.

Karin Toresson tar det så lugnt hon kan och
går ur vägen, när hon inte kan stilla henne med
ord. Men det händer också, att hon måste springa
efter folk. Fru Bäcklund river ibland upp sina
sängkläder och drar dem ut och in eller ställer
sig ute på gården, intill landsvägen och klär av
och på sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free