Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258.
Tidens nya tankar letar sig fram, nyper tag
var de kan och oroar folk även i de trakter som
är ensligast och torftigast. Ivar står så ofta han
får tillfälle och tjuvläser tidningarna i
handelsboden. Livet rör honom djupare och djupare,
hur det är, hur det borde vara. Han lägger det
ena till det andra.
Då och då tar han ett steg ut i framtiden, in
i det nya. Jag är socialist! förklarar han för
sig själv. Jag är en av dem, som skall bygga
upp det nya.
Men det är ännu dimmigt för honom. Han
vet så litet om vägarna, om möjligheterna. Vad
man måste tro, vad allt det kan betyda, att vara
socialist. Någon enstaka gång råkar han Åke.
Men Åkes tankar är också ganska vaga. Han
svarar svävande och opålitligt.
Så en dag kommer det ett brev till Karin
Toresson, ett brev med tränad och säker stil. När
de öppnar det, visar det sig att brevet är från
Johannes, den äldste av bröderna, sagofiguren,
som länge sörjts som död av modern.
Men han lever. Han har äntligen skrivit brev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
