Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med deputationen var det deremot fallet, att densamma
i likhet med det stora flertalet af hemma varande
valmän ursprungligen önskade landtdagen uppskjuten till
tiden efter fredsslutet. Detta framgår med full evidens
t. ex. af den promemoria, som af ordföranden baron
Mannerheim vid deputationens första sammanträde
inlemnades till protokollet och derefter bildade grundvalen
för de deputerades vidare uppträdande. Häri säges
uttryckligen: „Intill dess freden återställes, kan ändå
icke vidtagas annat än provisoriska åtgärder, hvilka
af regenten, som innehar landet, äro beroende, ehuru
de sakna folkets frivilliga samtycke" (Castrén, Finska
Deputationen, s. 52). I öfverensstämmelse härmed är
också det yrkande på landtdag, som förekommer i
deputationens memorial till kejsaren, hållet i så obestämd
form, att det förblir oklart, huruvida det afsåg
ständernas sammankallande redan medan kriget pågick.
Först senare, sedan kejsarens beslut var kändt och
meddeladt deputationen, betecknade Mannerheim i en
enskild not till grefve Saltikoff landtdagen såsom af
förhållandena i Finland omedelbart påkallad.
Det är icke heller svårt att utleta de motiv,
hvilka föranledde de deputerade att önska ett
uppskjutande af ständermötet. Det var framför allt samma
uppfattning, som professor Calonius i så kraftiga ord
uttalat, att så länge ingen fredstraktat mellankommit,
det icke — oaktadt den fiendtliga ockupationen — ankom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
