Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskop Tengströms ed var affattad i liknande
ordalag, endast med vissa förändringar, som hade
afseende på hans egenskap af representant för den
lutherska kyrkan i Finland. Så förbinder sig biskopen att
uppehålla och försvara den evangeliska läran: „je ferai
tous mes efforts pour maintenir et défendre la vraie et
pure doctrine évangélique luthérienne".
Ordins analys af dessa eder mynnar ut i det
påstående, att de tillerkänna kejsaren äfven i Finland en
obegränsad sjelfherskaremakt! Han kommer dertill bl. a.
genom en jemförelse med de eder, som vid de svenska
riksdagarne aflades af landtmarskalken och erkebiskopen.
Må vi granska dessa skäl.
Ordin fäster främst vigt vid att benämningen
landtmarskalk skulle tidigare betecknat hela
ständerförsamlingens chef, men att densamma i den franska texten
af De Geers ed återgifves med orden „maréchal de la
noblesse". Enligt hans förmenande skulle detta
„naturligtvis fullkomligt förändrat karakteren af
landtmarskalkens verksamhet och betydenhet, samt bragt honom i
någon mån au niveau med de ryska adelsmarskalkerna"
(II, 312). Detta antagande är alldeles ogrundadt: i
förhållande till andra talmän var landtmarskalken också
tidigare blott primus inter pares, men ingalunda någon
chef för alla stånd. Ur bilagorna till sitt eget arbete
kan Ordin för resten öfvertyga sig om att redan
Mannerheim i sin promemoria af den 28 december 1808,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
