Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bien de votre patrie"; — „Jag har önskat se Eder, för
att gifva Eder ett nytt bevis på mina afsigter till edert
fäderneslands väl“.
Ett upplyftande exempel på religiös fördragsamhet,
men derjemte ett ytterligare bevis, att kejsaren numera
erkände Finlands inre oafhängighet, erbjuder
Alexanders förfarande att tillåta den lutherska biskopen att i
sin talmansed förbinda sig till uppehållande „af den
sanna och rena evangelisk-lutherska läran“. Ankommen
till denna punkt glömmer Ordin de gränser af yttre
anständighet gentemot Alexanders och Speranskis minne,
han ditintils i det stora hela iakttagit. Läsaren får
veta, att förklaringen till kejsarens och hans
statssekreterares eftergifvenhet bör sökas i slappheten af tidens
religiösa öfvertygelse. „Detta är ej heller förvånande
i afseende på kejsar Alexander I, hvilken, såsom det
berättas, först vid 30 års ålder erhöll kännedom om
bibeln, men från den forne elevens i Alexander
Newski-prestseminariet, från Speranskis sida är det ett bevis
rent af på trosförnekelse" (II, 316—317). —
Författaren förbiser, att läsaren kan uppställa frågan, hvem,
som riktigare fattat den kristna religionens kärna,
Alexander och Speranski eller deras ilskna belackare.
Erkännande och respekterande trosfrihetens och den
ädlaste humanitets föreskrifter hafva de förstnämnde i
gemensamt arbete utsått frön, ur hvilka samvetsfrid
och stilla lycka uppspirat för miljoner, medan åter Ordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
