Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännes och hvars konsolidering i framtiden ställes i
sigte, förblir således oförändrad, sådan den innehålles
i tidigare lagbud, och ur brefvet framgår såsom
kejsarens och Speranskis mening rena motsatsen till det hvad
Ordin derur deducerar.
Mera än en gång har läsaren redan varit tvungen
att taga kännedom af de invektiv, hvarmed Ordin
öfverhopar äfven de ryska statsmän, hvilka icke gentemot
Finland varit besjälade af samma förstörelselust och
samma hat mot fria institutioner, som kännetecknar
hans framställning. Vi hafva äfven sett, att icke heller
monarkens person dervid skonas. Men alla
antydningar om Alexanders oförmåga och osjelfständighet såsom
statsman, om hans obekantskap med den Heliga Skrift
o. s. v. träda i skuggan inför följande beskyllning:
„Genom att bekräfta den svenska konstitutionen såsom
grundlag för detta land (Finland) skulle kejsar
Alexander hafva råkat icke endast i motsägelse till sin heliga
pligt emot Ryssland — en pligt, som han vid sin
kröning högtidligen inför Guds anlete hade erkänt, — utan
rent af i fiendtlig ställning till kejsaredömet" (II, 337).
Ordin beskyller således kejsaren att hafva brutit
den ed, han vid sin kröning aflagt. Beskyllningen blir
icke en annan derigenom, att den sker i hypotetisk
form. Ty, såsom vi sett, det står orubbligen fast, att
Alexander bekräftat för Finland den konstitution, som
dessförinnan var gemensam för Finland och Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
