Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Självbiografiskt fragment, avsett att inleda en fortsättning av ”Barndomstid”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några steg på väg, stannade och tog fatt igen. Det var som
om hon följde en dödsdömd. Det tog en bra stund, men så
släppte hon av, äntligen. Och så gick han. Han vände sig
om och vinkade och hon stod kvar och grät och vinkade.
Gick baklänges och vinkade. Armen gick i ett — hopplöst
och hjälplöst. Han tyckte, att det var förfärligt. Och det
kändes som en lättnad när han var nere vid landsvägen och
sikten alldeles var skymd. Herregud, hon gick väl in nu
då. — Och han, han skulle ju ut och bli något. Men det var
inte mycket med honom.
Nej, som han nu sitter här och timmarna går, börjar hans
glädje och förväntan suddas ut. Landskapet är tungt och
enformigt. Han tar fram sitt matpaket och börjar äta av
potatisplättarna, men tåget knycker och stenkolsröken slår
in genom kupén; magen vill inte vara med längre. Han
börjar få kväljningar som av sjösjuka, han har aldrig rest tåg
så här långt.
Alvesta nästa, säger konduktören med en lång blick på
pojkens gråbleka och förvirrade ansikte. Ni ska byta tåg
där. Men just då måste han springa ut och försöka kräkas.
Han är sjuk så att han kunde dö, tycker han. Det susar för
öronen. Namnet Krylbo dyker upp ur dimmorna hotfullt
och fientligt.
Han klarar bytena i Alvesta och Mjölby och sedan är det
ju bara till att sitta på hela tiden. Men han kan ingenting
se och ingenting tänka. Gång på gång försöker han kräkas
men får bara upp vatten. Att det skulle vara så svårt att åka
tåg kunde han inte tänkt sig. Det är ynkligt vilken stackars
krake han är, vad han tål vid lite. Hur skall han se ut när
han kommer fram, så eländig som han känner sig ? Och klädd
på det här viset, bondskt och dumt naturligtvis. Men tåget
•103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
