- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
113

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Självbiografiskt fragment, avsett att inleda en fortsättning av ”Barndomstid”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägger dem i knät. Tåget är snart framme. Han ser på sina
kläder och förstår att han är löjlig med sin omsydda jacka
och sina halvlånga byxor. Och den styva kragen med
kra-vatten — skulle han haft den?

Han ser bortkommen och liten ut, när han äntligen stiger
av vid Krylbo. Han står med sina paket och tittar av och
till. Till slut fastnar blicken vid en man som rör sig mot
honom — han bär svart slokhatt, går lite böjd och har en
underlig iver i sina rörelser. Man kan knappt ta miste.

Goddag, Ivar! säger den främmande högtidligt.

Och Ivar räcker fram den halvvissnade blomsterkvasten,
som modern skickat med.

Ja, Krylbo var ett äventyr. Redan dagen efter följde Ivar
med brodern ner till fackförbundets expedition, som låg ljus
och vacker med utsikt över älven. Han fick hälsa på kassör
Högström, som såg ut som en välmående och belåten
hantverksmästare och på Eriksson, ombudsmannen, en käck och
gladlynt smålänning. De log lite åt honom och leendet kom
rätt mycket uppifrån men det var samtidigt en slags vänlig
undran i det. Han skulle ju vara begåvad, pojken, om det
nu var något som stod sig, när den värsta grönskan gått av
honom ? Han kände genast — eller trodde det åtminstone —
vad de tyckte och tänkte om honom, men han var inte så
blyg som han väntat sig. Blygheten var blandad med
självmedvetenhet. Han skulle nog komma att betyda något —
nu sedan han kommit ut — fast ännu får han inte känna det
så mycket. Han skall gömma det så länge — gömma, gömma
ring!

Johannes går beskäftigt omkring med honom och visar

8 — Jändel, Poeal.

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free