- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
125

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Vid byvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ni inte bli arg på honom utan bjuda honom till er och ta
fram det bästa huset förmår och helst ge honom en tia på
köpet eller göra honom ett eller annat dagsverke gratis. Men
om ni fortsätter så där, så blir ni utfattiga och kanske
inspärrade som han ute vid Lärksjön. Och så skall ni säga
tack och lov och inte tycka illa vara, att ni inte få gå på
bönemötena och värma er.

— Men herr Hammar — är herr Hammar kristen då?
frågar Agata och reser sig till hälften.

Men Hammar tiger. Han tar ännu ett par tabletter ur
fickan, tänder sin pipa och ler. Sommar träden susa och det
snöar körsbärsblom över vägen. Från buskarna på andra
sidan vägen fnittrar ett par ungdomar. De tycka att det är
skojigt om sommarn. De ha natten för sig. Och en hel lång
sommar kanhända.

Stjärnorna lysa som spridda stellariablommor och
näktergalarna sjunga i törnesnåren, så att luften dallrar av hetta
och lidelse. Hammar tänker på en ung skaldinna han råkat
någon gång — liten och flickaktigt spröd och vek, men då
hon sjöng om sin kärlek, sin glädje, sitt trotsiga förakt, då
blev hon till en stark stämma som steg och skälvde landet
över.

Och medan han vandrar hemåt, ned mot havsviken,
tänker han också på hur löjligt ensam han i själva verket är.
Han är en romantiker, heter det ju; det är ju sant, eftersom
han är poet, och en sådan måste vara alldeles särskilt bekant
med ensamheten. Det är inte avskildheten här som är det
viktiga, han har den i sitt hjärta och det hjälper inga ord,
inga försök, ingen förställning. Det är någon, tänker han,
som ritat en cirkel kring honom, som han aldrig, aldrig kan
komma över. Det har varit så, sedan han var liten pojke.

•125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free