- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
132

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han känner sig löjlig och kuslig och kan inte se det
sommarvackra längre. Han har inte bott här länge och har inte
bett om kredit förr. Han har börjat bli en bemärkt människa,
har förbindelse med ännu mer bemärkta, och tidningarna
begär uttalanden av honom och har införlivat honom med
sina klichéförråd. Han talas om i landet. Han representerar
en viss riktning i litteraturen, är offentlig talesman för en
livsåskådning. Men här går han nu och känner sig mycket
ömklig. Han har både som barn och vuxen gått på pantbank.
Och det går an, där är det rent spel. Vederbörande vet vad
man vill, alla som kommer dit har samma ärende. Det är
affär det hela. Men det är annat att eljest låna pengar eller
be om kredit i butik. Han duger inte till det; det kostar
honom en orimlig självövervinnelse. Han tänker att det säkert
finns många människor som stjäl, bara för att de är blyga
och finkänsliga.

Han stannar framför handelsboden — där är folk förstås.
Han kastar blicken tillbaka uppåt vägen som han kom och
torkar svetten från pannan. Jag är en idiot, tänker han; jag
kan inte! Och så går han in.

En gumma står och handlar, ett par arbetare sitter på
torn-kärlen och dricker svagdricka. Handelsmannen hälsar på
författaren mycket artigt. Det är till att ha varit ute och
sett på den vackra naturen, säger han. Och var så god, jag
skall strax expediera. Ett ögonblick bara, se.

Författaren uppskattar i ingen mån denna artighet. Hans
ögon glider dimmiga och hjälplösa omkring i butiken. Det
hänger kvastar och slaskhinkar i taket, vid dörren står det
yxskaft och räfsor. Hans ögon glider förbi en trasig påse
med krita och en uppsättning dammiga dricksglas på en hylla;
ett par stora flugor har satt sig fast i sockret på en vete-

•132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free