- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
136

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kommer den nog i nästa vecka, säger han högt, tar ett
språng utför trappan ned till de halvnakna, brunbrända
barnen. Hej, säger han, nu ror vi ut! De springer förtjusta
nedför backen, där hagtornet blommar och ekarnas grenar
bildar valv över stigen. Han gör lös ekan och sätter sig att ro.
Då och då tar han en näve vatten och häller över årpinnarna
för att det skall gå tystare, ibland slänger han också en näve
över barnen för att det skall bli gladare. Båten är full av
glädje, dagen är bara glädje. Ljuset dallrar över det
pärlemorgröna vattnet, över båten som gungar och glider. Som
från oändligt fjärran når honom en svag tanke på värdepost,
röda lappar, avlånga pappersremsor med obegripliga ord, men
den sugs upp av det skälvande, tidlösa ljuset, far bort som
en lätt sky, som skuggan av skrattmåsens vinge.

En holme ligger grön bakom klipporna och har sommar.
Den är i sommarens första ljuvhet, en hel liten värld av
äventyr och skönhet. Båten landar där i en grund sandvik mellan
kaprifolbergen. Författaren går i land där med barnen.
Holmen är en liten sagoö, en oupptäckt saga. Ekarna breder sina
grenar ut över lövängarna fulla av glad kraft och ung
grönska; i snåren över stenrabblen höjer sig vilda fågelbärsträd
bland hagtorn och vildapel, slån och nyponbuskar. Där det är
svalast och frodigast växer konvalj bland darrgräset och
myskmadran. Men i de solöppna gläntorna är gullvivornas
och orkidéernas paradis.

De känner till ställena, både fadern och barnen, men i år
är de här för första gången. De står i solskenet med
klappande hjärtan och beundrar gläntornas färgprakt. I ringlar,
i grupper, som till slut breder ut sig över hela ängar,
blommar frodig, fyllig primula bland "Adam och Eva", den
gräddgula och den purpurröda orkidén. Gudar, hur grant,

•136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free