- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
137

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man törs knappast gå i gräset. Man kan plocka blommor här,
det märks inte hur många man plockar. Ja, plocka bara, man
får plocka skönhet här, säger fadern — trampa försiktigt
bara. Här bor visserligen Gud och här är själens salighet.
Här är natten näktergalens glädje och en sval hand över
blommorna.

Och de leker och de badar och de ropar vilda, fria ord till
varandra. Och de solar sig på de guldbruna hällarna.
Författaren ligger där och ser de vackra barnkropparna och det
vackra havet i soldis, han blundar, han har stannat klockan.
Men Samvetet kommer glidande och fångar honom som en
ål på ett hullingjärn. Nej, tänker han, jag kan inte arbeta,
det är för vackert för att arbeta. — Men andra människor
arbetar, behöver du inte arbeta? — Jo, men jag kan inte
arbeta, jag vet ändå inte om och när jag får pengar till växel,
bröd och frimärken. Du förstår, höga Samvete, att man till
slut förlamas av att man inte kan veta detta. Om där är
pengar i dag skall jag arbeta. För övrigt behöver jag samla
skönhet för att kunna arbeta. Det gör jag nu. — Du är
lättsinnig, säger Samvetet. Om du öppnar ögonlocken en smula
ser du höga skorstenar västerut. Där är en stad, man
arbetar där. — Nej, jag är inte lättsinnig, säger mannen på
hällen, ty jag kan inte känna annat än bekymmer i clag. Och
så här: skönhet. Gå bort under ekarna och plocka orkidéer
åt nymfenia. — Jo, du är lättsinnig. — Ja, kanske.

Och han ror hem. Barnen fiskar tång och sjögräs och
stänker vatten över varann. Båten är full av löv och blommor.
Nu har det blivit hetare, han tar en handfull vatten då och
då över pannan och nacken och ökar takten. Stranden möter
med arkadisk skönhet, men det är bekymrens kust.

Han rusar upp och låter barnen binda båten. Posten! Den

•137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free