Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitter något spinnande varmt, något som spinner glädje,
kärlek.
Han går in igen, går genom ett hav av dofter. Han
bläddrar genom manuskriptet till en bok som han tänker kalla
Svensk sommar. Han vill skildra hur bergen blommar här,
hur fattigdomen blänker. Åter går han in i vissheten att det
djupaste i själen är oåtkomligt, att livet är överflöd. Ett
överflöd på allt, allt och att det kan smältas om till skönhet.
Allt!
När det blivit tyst i huset sätter han sig att arbeta.
Fem år senare:
Författaren vaknar, stiger upp, går ner till stranden och
doppar sig i det svala, salta vattnet. Luften är syrligt frisk
att andas och den ljusa grönskan speglar sig överallt längs
stränderna i det blanka, silverglänsande vattnet. Inte ett ljud
hörs, här är ro. Det är som hade ingen förut skådat dessa
morgonfuktiga stränder, sett dessa holmar eller rört detta
vatten. Endast de vitvingade tärnorna glider av och an över
holmarna. De har ungar små. Författaren tänker att det här
kan vara första söndagen efter skapelsen — "i tidens första
stund". Han tänder sin pipa och låter blicken glida över
klippor och holmar. Han känner och är kär i varje spricka i
bergen, varje snår och varje tuva. Han har sett det så många
somrar. Tidvis har det varit gr|tt och dött, som om han haft
damm i ögonen eller det fallit aska över allt. Men i dag är
det ej så. I dag är allt nytt.
Han går stigen upp genom ekbacken, där en och annan
vildros tveksamt bereder sig att slå ut. Bland stenarna vid ett
bestånd av brunblank glansnäva och blå jordreva står en
•142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
