Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekatt och tittar honom stint i ansiktet, knycker på nacken
och stramar upp sig. Han bor här han också. Hans sinne är
en blandning av vild skygghet och obetvingligt trots.
Ungefär som mitt, tänker mannen där på stigen. Han vinkar in
mot vildrossnåren, fångar för ett ögonblick en fjäril mellan
händernas kupa, petar jord över en daggmask, som vrider
sig i solskenet, dit den inte hör. Ser en blänkande brun ödla
kila som en glädjestrimma över grå sten.
Där backen tar slut möter stenplanteringarna med en
mångfald underliga små örter som slingrar och kryper, en
miniatyrvärld, ett barnslighetens rike. Det blommar och
slingrar över terrasserna, bin och fjärilar fladdrar efter
kanterna av kattmynta, lavendel och nejlikor. Vattnet glittrar
och glimmar genom backens gläntor.
Han går in mot sin vilja och sätter sig att läsa korrektur
på en samling dikter. De intresserar honom inte, han tycker
de är matta och dåliga. Kommateringen intresserar honom
ännu mindre, han tycks ha glömt alla regler. Det sköna där
ute ger honom ingen ro, han ville kasta allt och känna sig
lyckligt fri, utan ansvar, utan bekymmer. Han ville gå ut
och arbeta i trädgården, han ville lägga sig i gräset och
blunda. Ja, han ville sjunka in i en blundande evighet, förenad
med jord och sommardoft. Ville aldrig skriva en rad.
Bekymren mal och borrar i hans bröst och han sjunker
samman över papperen medan havet glittrar och glimmar för
ögonen som ur ett avlägset fjärran. Han vet ju att han
alltid varit en mycket lättsinnig människa, men han vill inte
vara annorlunda. Hans själ bär märken efter de bittraste
förödmjukelser, men han har gått sin väg och vill ingen annan.
Som barn ville han gå den, alltjämt vill han fortsätta den.
Han är trött, men han älskar den. Människorna omkring
•143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
