- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
144

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom begriper honom inte och han har stunder då han
intensivt ville bli förstådd. Egentligen hatar de honom nog,
kan inte tåla hans irrationella, lustiga, krokiga väg. En så
kallad vän talade nyss med honom, frågade: Kan du inte bli
litet praktisk? Nej, sade han och skrattade, det kan jag
aldrig bli. Jag känner det så starkt att jag skall vara just det
jag är. De flesta känner ingenting starkt, de hasar sig fram.
En del tror sig åtminstone känna, men många känner fel och
går under. Jag kan aldrig gå under. — Så ungefär hade han
svarat, högfärdig och tjurskallig som han ju var. Han visste
nog hur det kändes att gå irrationella vägar, ibland tyckte
han att det var förfärligt. Tröttheten tog överhand ibland,
men innerst älskade han sitt öde, älskade det av hjärtats hela
leende fröjd. Han var en misslyckad, tyckte han nog ibland.
Det jag drömde om som barn har jag nått, tänkte han annars.
Och mer! Ja, han var innerst inne en lycklig människa, även
då livet var som svårast. Han stod i ett underligt förbund
med lyckan, detta gyllenbrunt glänsande, lekande och vackra
som är lycka...

Äldste sonen kommer uppför trappan, skrattande och röd:
Hej! Landsfiskalen och fjärdingsmannen är här. Hej, säger
fadern. Jag kommer.

Han går ned och hälsar leende på landsfiskalen, en ung,
litet indolent, lantlig tjänsteman. Och så på fjärdingsmannen,
en medelålders bonde, djupt allvarlig, alltid medveten om sitt
kalls ansvar.

Skall ni utmäta fastigheten då?

Ja, säger landsfiskalen.

Var så goda, säger författaren. Sitt ned här i soffan. Jag
skall hämta papperen.

Landsfiskalen skriver, författaren tillhandagår småskrat-

•144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free