Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Det övergivna huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det övergivna huset
Genom <let duggande höstregnet smyger jag mig fram
efter de kala, trista vägarna. Fattigdom, sorg och beklämning
vilar över trakten. Molnen hänga som våta säckar, men ett
kort ögonblick lyser eftermiddagssolen fram över eländet i
ett matt leende — "det store, triste smil".
Det står en ödestuga ett stycke från vägen, omgiven av
några risiga och sterila morellbuskar, ty de stora vackra träd
som en gång skuggade den är nu borta. För ett par år sedan
bodde ännu människor i stugan och om morgnarna steg
röken upp över den ödsliga trakten till ett tecken på mänskligt
liv och verksamhet. Men nu har elden för alltid slocknat,
stugan står som ett gammalt dystert minne om ting som
varit, som en gammal, gammal människovarelse, vars hjärta
redan förtorkat och slocknat. Den sneda gaveln lutar allt
mera, delvis har timret redan ruttnat ned, så att man kan
krypa in genom ett hål i väggen. Det är inget liv mera,
endast dödsuret knäpper väl som förr nätterna igenom. En
gång var här mycket blommor, narcisser, tulpaner,
tusenskönor och en mängd annat. Nu synes inte ett spår, allt är
igenvallat, man kan knappt urskilja var gångarna varit, man kan
inte ana, att här en gång varit prunkande, färgvarma
rabatter. Endast en stackars vintergröna slingrar ännu uppför den
•147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
