Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag går så smått och beklagar mig över, att min egen
hembygd skall vara så fattig och stillös. Men när jag väl
kommit ner till stugan och står där inne bland den frodiga
grönskan, känner jag det inte längre så. Här är det så lugnt. Här
tystnar allt bullret utifrån, alla jäktande och bekymmerfulla
tankar lägga sig till ro. Och det ger dock en underlig
stämning åt sinnet att åter sitta och betrakta världen från samma
punkt som man gjorde under barnaåren ...
Mor, hon är gammal. Sjuttio år har hon levat fram i
denna karga bygd. Och alla dessa år ha varit hårda och
arbetsfyllda. Nu är gestalten böjd, händerna äro knotiga och
kinderna skrynkliga, men ännu ha ögonen kvar sin friska glans
av ungdomslynne och ungdomsmod. Ty mor hör till dem,
som aldrig bli gamla i sinnet — dem som leka sig fram
genom livet, om än böjda under tunga bördor.
Och medan kvällen faller över de bruna markerna, sitter
jag — som många gånger förr — och lyssnar till den
gamlas berättelser om sitt eget och de gamla tidernas liv. Hennes
styvfader bröt bygd uppe i vildskogen och timrade en koja
där. Det var en sträv och hård man, han sade inte många
ord och skrattade sällan, men en redig gubbe, det var det...
— Och jag bar sten på åkrarna, som han hackat upp, där
var sten i det oändliga. Så snart jag orkade aldrig så litet,
så fick jag bära sten. Och på kvällania satt jag och späntade
stickor och skötte om att det var ljust i stugan, medan mor
spann och far sysslade med sin träslöjd... Hör du på, du?
— Jo då!
— Och på sommarmorgnarna, då brukade jag ibland få
gå ner till kusten och köpa sill. Då var det att stiga upp i
gryningen och springa barfota den milslånga vägen för att
komma i tid till dess fiskarna kommo in med båtarna. Jag
•156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
