Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Ett sjukbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till slut blev jag befriad, jag kan ej säga hur det gick till,
men det skedde helt plötsligt. Jag såg att allt var nödvändigt
och allt som var nödvändigt också var gott. Jag kände detta
så djupt, så starkt, att jag blev lugn och till freds. Jag sade
till mig själv: Hur har du så kunnat uppresa dig mot den
tanken att du skulle dö — en enkel, naturlig sak! Allt är vist
ordnat, allt är gott och väl. Du skall leva ditt liv, älska allt,
sträva, kämpa, göra din sak med omsorg — för det övriga
skall du vara lugn. Icke står blomman och skälver i ångest
för att den skall vissna till hösten, den är trygg, den lyser
och doftar och är glad. Allt är hägnat av en god vilja!
När jag sedan blev sjuk — ja, så fann jag mig däri. Jag
såg på mitt tidsur — nåväl, det var väl icke utan vemod jag
konstaterade mitt öde, men jag accepterade det, ja, jag
mottog det till och med med kärlek. Varför skulle jag skrika och
bråka, som ett barn som hämtats in från leken? Nu sitter ni
här, pastor, och ser på mig med medlidande. Ni tänker: Om
en vecka är han död och jag skall läsa ritualen över hans döda
kropp. Nåväl — om en vecka eller om trettio år, vad har det
i grunden att betyda ? Min tid är inne nu, er en annan gång.
Äro icke tusen år som en dag och en dag som tusen år ?
Han tystnade och sjönk ner mot kudden; hans kinder voro
heta av ansträngningen. Prästen satt som hypnotiserad.
— Men evigheten... började han.
— Den är god, avbröt den sjuke, den skrämmer mig ej.
Allt är som det skall vara. Kroppen förmultnar, men själen,
det som är jag, det förbliver själ. Mer behöver jag inte veta.
När dagen är slut kommer natten, och den är god för den
trötte att sluta sig in i — när livet är slut kommer döden, den
vill intet ont. Det blir åter dag och det blir åter liv. Och allt
rör sig mot något ofattligt stort, mot ett allt fullkomnat.
•164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
