Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visslingar. Och så blev hon kvinna och så kom kärleken. Ja,
kärleken! Hon hade, tillsammans med honom som satt där
på soffkanten, gått på cirkus på Djurgården, hon hade gått
på dans i folkparkerna och varit ute till långt fram på
nätterna. Så hade hon varit tröttare än vanligt när hon börjat
arbetet dagen därpå. Men så hade det ju dock varit
kärleken ...
Sedan hade de blivit "gifta" och fått ett barn — det låg
därute just nu och visste ingenting... Från den tiden lyste
ännu ett skimmer — det hade varit något nytt som kommit
in i hennes liv — inte lyckan visserligen, men drömmen
därom. Men så gick dagar och månader och år och det som skulle
vara kärleken gick med dem. Smutsigt och grått hade allt
blivit — hårt arbete och hårda ord. Barnet som skulle varit
lycka hade blivit en börda som hon hållit i sin famn av
tvång. Mannen som skulle varit lyckogivaren hade bara blivit
en Någon, som åt den mat hon lagade, sov i hennes bädd och
som hon trätte med när inte pengarna ville räcka. Smuts och
trätor och tarvlighet var dag, vart år. Så hade det varit med
dem och så med alla hon kände. Aldrig annat.
Hon ligger där och ser hur den lilla solstrålen ute från den
smutsiga gatan har flyttat sig från hennes ansikte och ligger
och leker över hennes bröst. Och hon ser på den och tänker.
Fanns det verkligen solstrålar som vågade leta sig väg över
en smutsig gata in i ett smutsigt hem? Det hade hon aldrig
sett förr. Och ute i världen fanns det blommor som doftade
och klockor som ringde till helg över byar och människor.
Och hon, hon hade aldrig haft helg. Aldrig hade hon stått
samman med honom där och sett en solstråle leka. Det hade
varit upptågen på cirkus och larmet på dansbanorna, när det
varit som bäst. Det var förfärligt. Nu såg hon det och nu
•167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
