- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
180

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - På blommande stigar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av svensk natur och natur i allmänhet. Vilket överväldigande
intryck av sol kunde man ej få av en morgondaggig backe
med vanliga simpla maskrosor eller hur sällsamt personlig
kunde ej en grupp vintergrönor te sig inne i skogen! Oftast
var det också något nytt, ibland länge eftersökt, som man
äntligen hittade på. Alla som sysslat en smula med hithörande
ting, veta hur det känns, då man plötsligt hittar och
igenkänner en "ny" växt, med vilken förväntan man ger sig in i
ett egenartat växtområde eller med vilket levande intresse
man anstränger sig för att identifiera en alldeles främmande
individ. Det är kanske löjligt — men är det inte för det mesta
löjligt — utifrån sett — när hjärtat klappar som häftigast?

Hur rik en flora kan vara kring en viss bygd, har man
ingen aning om, förrän man anstränger sig att verkligen titta
efter. Då kan man råka ut för överraskningar. För min del
fann jag i mina sydsvenska domäner både hjortron och
lin-néa, ja t. o. m. den lilla fjällnejlikan, en liten vacker syster till
tjärblomstret, som dröjt sig kvar sedan kallare, bistrare tider.
Och sannerligen var det underbart, att finna "gullpudran vid
järnkällan", barrskogarnas knäböjande Goodyera, den
sällsynta gulsippan.

Men det var också roligt att pressa växterna och se hur de
olika familjerna småningom växte till i herbariet. En pressad
växt är ju visserligen inte detsamma som en levande. Men
den är en representant för sitt släkte, existerande alltjämt
sedan syskonen för längesedan vissnat ner. Och någon gång
kan en herbarieväxt sannerligen ge mer av växtens själ än
det levande exemplaret. Den pressade blomman av en
snödroppe kan likna en liten vårfjäril med tunna vita vingar;
jag har en pressad tussilago, som blivit till en stiliserad bild
av ett barnhuvud med gyllene gloria — man tänker på itali-

•180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free