Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min bostad. Här var det dock redan mörkt i fönstren—gamla
Björ-Karin hade tydligen redan gått och lagt sig — och jag
som väntat mig få höra ljudet av den surrande spinnrocken
eller den gamla spruckna gitarren! Bäst att knacka litet
försiktigt på rutan då — men jag var för varm och andtruten
för att gå in genast, och dessutom var kvällen så skön, och
här uppe var det vackert, mycket vackert. Men var det
verkligen så vackert? Detta tycktes mig dock som något nytt, jag
kände inte igen det vid första anblicken och det slog mig, att
jag gått miste om alltför mycket under den tid jag varit
borta. Under mig böljade åsarna, mörka och högtidliga, den
ena efter den andra i tunga vågor. Mellan dem blänkte djupt
nere en tjärn fram, alldeles silverblank. Och strax bakom
byn reste sig det gamla Bumersberget, djärvt och svart, ett
tillhåll, tycktes det mig, för alla möjliga romantiska väsen,
både naturliga och "övernaturliga" ... Jag hade också hört
en hel massa sagor om det berget.
Så knackade jag då slutligen på fönstret, men ingen
svarade genast. Jag knackade en andra gång och en tredje och
stod just och fick för mig, att gamla Karin dött och att
stugan var tom, då äntligen en vrång röst lät höra sig och ville
veta vem det var — men det var en grovt brummande röst,
alltså ingen kvinnoröst. Mina farhågor tycktes delvis
besannas. Då hörde jag plötsligt en annan röst — och det var
Karins — och skymtade två vita skepnader som sutto
upprätta i sängen. Jag tog mig i häpenheten ett tag åt huvudet,
men fick snart situationen fullt klar för mig och log ett högt
leende — gamla BjÖr-Karin hade tydligen gått och gift sig
under min bortovaro, hon, gumman som gick på sjuttiotalet,
kors i alla dar...
Jag fick emellertid komma in, och gumman mottog mig,
’194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
