- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
195

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som jag väntat, både -med förvåning och välvilja. Gubben,
som jag inte kände — han var tydligen inte från "vår" by —
flinade en smula bondblygt, men Karin var eld och lågor
och fick bråüt att ta på sig kläderna. — Jo då, nog fick jag
stanna där ett par dar "fast hon hade gubben" — och hur
länge jag ville för den delen. "Kammaren" var fortfarande
ledig. Jag hade snart en skön tjärvedsbrasa i spisen därinne
och gumman ordnade med kaffet ute i köket, som även
tjänstgjorde som "sängkammare" åt paret.

"Min" kammare var alldeles lik sig som förr i världen

— det var samma tarvliga, mest omålade, men trivsamma
möbler, samma gamla sängtäcke prytt med bilder av Martin
Luther och Gustaf II Adolf — båda två "tämligen feta" —
samma något rökiga gips-Kristus ovanpå skåpet och samma
väldiga packe familjejournaler ovanpå sofflocket. Jag
mindes att jag brukade använda den till huvudkudde när jag
fordom låg på soffan och mediterade. Men framför allt var
<let från fönstret samma underbara utsikt över böljande
skogklädda berg och blanka tjärnar. Och så en riktig spis

— härligt, härligt att vara fjärran från all den modenia
världens kakelugnar, kaminer och värmeelement! När så
Karin kom in med kaffet, gränsade tillfredsställelsen nästan
till lycka — ty här uppe kokar man kaffe med en
omisskän-lig och stark smak av kaffebönor, ej alls likt det "kaffe" man
annars brukar bli bjuden på ute i bondbyarna.

Så sutto vi där både jag och gamla Karin blossande på
våra pipor, och den gamla berättade om allt vad som
tilldragit sig i byn sedan sist. Först och främst om sitt eget
giftermål. Hon tog på -sig en skälmsk min och rodnade nästan
som en tjugoårstös, när hon talade om detta — men jag
visste väl, menade hon, hur svårt hon haft att sköta om jor-

’195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free