Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiggde bokstavligen på sina knän och bad att få slippa. När
intet hjälpte hade han gått till henne, Karin, och frågat om
han inte kunde få bo hos henne och arbeta åt henne, så att
han slapp resa. Karin ville ju inte gärna, men tyckte synd
om den stackaren, och gick slutligen in på det. Men
fattigföreståndaren satte sig emot, och det blev ingen annan råd än
att Blomsterberg måste i väg. Han såg sjuk och eländig ut
och blek som en livdömd när han reste, berättade Karin, men
det var precis som om han hade återfått sitt förnuft, ty han
talade så klart och redigt som aldrig förr och gick omkring
överallt och tackade och sade farväl, så det var rörande att
se. Och nu var alltså Blomsterberg borta.
Karin berättade även många andra historier den kvällen
om byns invånare; några hade dött, några hade gift sig,
några hade rest bort. Allt rör sig ständigt. Jag lyddes till
hennes berättelser, såg allt för mig så livligt — en hel rad
välkända ansikten — och den gamla byn blev mig allt
kärare. Jag förstod hur man kan leva sig in i en sådan där
gammal by tills man aldrig vill bort därifrån, och hur man,
om man dock lämnar den, "längtar dit, längtar dit igen".
Karin tog ner den gamla gitarren och sjöng till den med
sin gälla men dock välklingande stämma, som jag lyssnat till
så många kvällar förr. Hon började med "På blomsterklädd
kulle" och "Barndomshemmet" och slutade med Else
An-dersdotters sköna psalm: I hoppet sig min frälsta själ
förnöjer. — Sedan sade hon godnatt och gick in till "gubben".
Men jag låg i min kammare och hade svårt för att somna.
Jag låg och tänkte på den lilla byns invånare, ända från dess
första bebyggelse till de nu levande. Människor som arbetat
och kämpat och levat så gott de förmått. Då och då gick
’199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
