- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
218

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Våra vägledare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla mänsklighetens lärare — de må ha varit "kristna"
eller "icke kristna" — ha predikat omvändelse såsom en
nödvändig förutsättning för att nå upplysning och sinnesro. Alla
ha de förkunnat dödandet av "den gamla människan" —
även om innehållet i detta begrepp ej för alla varit fullt
detsamma. Vad kan det hjälpa människan, om hon vinner hela
världen, men tager skada till sin själ, sade för två tusen år
sedan Jesus av Nazareth. — Vad annat är att iakttaga än
detta: rena och bestämma sig i anden, upprepar i vår tid den
"hedniske" Vilhelm Ekelund.

Naturligtvis är all andlig kamp — kampen mot jaget,
för att i högre mening rädda detta — alltid svår.
Naturligtvis ha också de "stora" vacklat och fallüt, men låt oss icke
fastna på detta, låta detta bli exemplet, och — pekande på
detta faktum — tala om allas vår naturliga svaghet och så
på nytt sjunka ner i likgiltighet och bekvämhet. Det
väsentliga är nämligen ej att de vacklat och fallit, utan att de —
trots detta! — segrat.

Också den vanliga ansvarslösa människan finner det
naturligtvis vackert och gott att "söka sanningen", att "kämpa
för själens renhet" — hon beundrar "platoniskt" allt detta
höga och vackra. Hon försöker kanske även någon gång att
förverkliga något av detta, men "faller" naturligtvis, finner
det svårt. Genast förklarar hon, utan svårare bedrövelse, det
hela lönlöst, och bryr sig sedan inte om att försöka vidare.

Det förhåller sig på annat sätt med den människa som en
gång helt gripits av livets allvar. Hon må taga miste, snubbla,
falla, förtvivla tusen gånger om, men hon reser sig dock
alltid på nytt, därför att hon icke kan annat. Det säregna med
henne är nämligen att det för henne, i detta avseende,
existerar ett måste.



’218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free