- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
222

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Det mänskligt stora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En ser man stolt på yppig likvagn åka
en annan lomar av på fattigkärran.
Farväl, kamrater, tills varann vi råka,
till märgen ömkligt nakna inför Herran!

utropar Karlfeldt.

Men det är heller icke vetandet eller den intellektuella
begåvningen som gör människan stor. En människa kan
behärska all möjlig mänsklig kunskap och likväl vara mindre
än gatsoparen som håller rent vid hennes dörr eller städerskan
som dammar hennes golv.

Vad är då det oförgängliga, det verkligt stora? Finnes då
intet sådant? Dessa frågor skulle förstumma oss, om vi icke
kunde svara med Pauli sköna ord i korinterbrevet: "om jag
visste alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade
all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade
kärleken, så vore jag intet." — Beethoven säger något liknande:
"Jag erkänner intet annat bevis på storhet än godhet." —
I människans moraliska sinne ligger hennes storhet, här är
den gudomliga gnistan att finna, här är styret för hennes
handlande, hennes centrum. Det som djupt griper oss i
historien, i livet omkring oss eller i konsten har alltid sitt ursprung
i en sällsynt moralisk styrka, i en djup kärlek eller godhet.
All stor konst har en moralisk grundval och, rätt uppfattad,
en moralisk verkan — saknas detta, så är det icke stor konst,
nej, då är det blott "ljudande malm och klingande bjällra".
Icke så, som att den stora konsten skulle vara direkt
moralpredikande — ingalunda — men så, att den måste ha sin
upprinnelse i en moralisk strävan, en moralisk upprördhet eller
en moralisk lyckokänsla och därför med nödvändighet verka
renande och förädlande. Det som t. ex. i dikten griper oss,

’222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free