Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Skenet och verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela tiden föreställa sig så hastigt och klart som möjligt hur
det nu stod till; nu fanns han till och levde, men om tre
minuter skulle han vara något okänt — någon eller något, men
vem? Och var? Allt detta ämnade han utreda under dessa
tre minuter! Ett stycke därifrån låg en kyrka, och templets
torn med det förgyllda taket lyste i den klara solen. Han
mindes, att han förfärligt envist såg på detta tak och på
strålania som lyste från det, han kunde icke slita sina ögon från
strålarna, han tyckte att dessa strålar voro hans nya natur, att
han om tre minuter på något sätt skulle smälta samman med
dem... Ovissheten och avskyn för detta nya, som skulle
komma och strax närmade sig, var förfärlig, men han sade
att intet var svårare för honom under denna stund än den
oupphörliga tanken: "Tänk, om jag icke skulle dö! Tänk, om
livet återvände — vilken oändlighet! Och allt detta skulle
vara mitt! Jag skulle då förvandla varje minut till ett helt
sekel, ingenting skulle jag förlora, varje minut skulle jag
taga vara på, ingenting skulle jag förstöra för intet!" —
Dostojevskij som här, i förbigående sagt återger en
självupplevd händelse, berättar vidare om hur den dödsdömde i sista
stund blir benådad, men ack "han levcle icke alls så och
förlorade många, många minuter."
De som emellertid erfarit något av denna andliga
koncentration, de skola väl dock erkänna, att det finnes ett sätt att
se, som är klarare än det vanliga bondförståndets sätt, att
det finnes en högre instans än vardagens snus förnuft och att
vårt vardagsliv mest är att likna vid en dimmig dröm, utan
sammanhang.
Men nu är det så — varpå det än kan bero — att en stor
del av människorna döma över tillvaron och dess problem
med vardagsförståndet. De vägra att erkänna det, som de
’230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
