Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Upprorets ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upprorets ande
Viktor Rydberg har som bekant en dikt, som han kallar
"Promethevs och Ahasverus", en dikt, som formar sig till
en dialog mellan den världsliga småklokhetens ande och det
ur ideellt patos sprungna trotset mot världens mäktige. Båda
gestalterna höra till den fornåldriga legenden, den ene till
den kristna, den andre till Hellas. Titanen Promethevs har
rövat elden från Zevs, världens mäktige gud, och driven av
sin kärlek skänkt denna heliga gåva åt människorna. Till
straff därför har han av gudania fastnaglats vid en klippa
och Zevs’ gamar hacka hans lever. Vår Lokesaga är f. ö.
tydligen en nordisk variant av samma legend. Ahasverus
är även han, på sitt sätt, en gudasmädare. Men det är inte
Världens mäktiga gudar han smädat, utan han har, för att
ställa sig väl med dessa, hånat den korsbärande Kristus, då
denne gått förbi hans dörr under sin sista smärt fyllda
vandring. Den gamle juden har därför dömts att evigt vandra
omkring på jorden utan att någonsin finna vilan eller döden.
Han är världsklokhetens ande och han har intet lärt under
sin vandring. Allt vad människan har att iakttaga är, menar
han, att vara Makten undergiven och taga världen som den
är. Han bannar Promethevs — som han en gång bannade
Kristus — och manar honom att söka försoning med
gudarna:
’242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
