Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Upprorets ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, att Promethevsanden helt och hållet rymmes i
Kristusanden. Kristus är icke blott kärlekens högsta manifestation,
han är även upprorsmannen, en Promethevs förädlad och
mänskliggjord. Han är den eviga protesten mot denna
Världen, kälkborgerlighetens ande. Hans mål i världen är icke
nått och hans gärning är endast förebildligt fullkomnad. Är
Promethevs den lidande titanen, så är Kristus "den lidande
guden" eller gudsmänniskan. I denna världen är han, som
Rydberg säger i en annan av sina dikter, icke herre —
"han triumferar ej, han lider.
Han törnekrönes genom alla tider."
Och genom alla tider predikar han från Judéens berg
samma sköna, stolta, örnevingade ord: I haven hört, att det
blivit sagt till de gamle–-men jag säger eder–-
★
Det är säkert ingen tillfällighet att i den historiska
kristendomen det milda, ödmjuka, lamm-fromma, undergivna
draget hos Kristus-gestalten nästan uteslutande framhävts.
Så har det passat sig. Kristendomen, som i sin renhet
rymmer den högsta idealitet och den trotsigaste världsförnekelse,
har även den tagits om hand av denna världens gudar, påvar
och fariséer och ställts i världsliga makters tjänst. "Allom
bekant är hur mycket gagn vi haft av fabeln om Jesus
Kristus", påstås ju en av de gamla påvarna ha yttrat. Ordet är
vidrigt men ärligt. Men för de maktägande passade icke den
Kristus, som med piskan drev månglarna ur templet.
Därför kan man säga, att kristendomen sådan den möter
oss i nuet i stort sett förlorat sin sälta. Världshistoriens äd-
’244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
