- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
265

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Vägen till sig själv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De drömmar han drömt som gosse blevo klarare och
verkligare, och han började förstå, vilken väg han hade att gå.
Det blåste en sjungande vårstorm över den vägen och den
ledde till upproret och till friheten och lyckan. Men alla som
gingo den vägen måste vara beredda till kamp och till offer.
Det var inte nog att de måste bära på världens kors — de
måste också svinga svärdet...

Han kände det som en lycka att ha blivit född och han led
icke mera som förr, av nöd och umbäranden. Han gladdes
tvärtom åt att ödet låtit honom hamna på livets skuggsida
— kanske hade han annars icke blivit en rätt kämpe för den
rätta läran. Han ville blott arbeta, arbeta — han sörjde över
att allt gick så sakta, han kunde icke lida att en enda
människa skulle dö, utan att ha skådat det nya som han och hans
kamrater drömde om. Och kamraterna dessa som gingo på
samma väg och under samma fana som han de voro tidens
profeter och uppenbarare. Han omgav dem alla med en
hjältegloria och gladdes åt att få räknas till dem, om också som
den allra siste. De gingo framåt under sång och glädje och
om det någon gång hördes röster som manade dem att tystna
och stanna — att tänka över var de voro och vart de ville
hän — mottog hela skaran dem med förakt — var det tid
att stanna ? Visste icke de, som buro fanorna vart vägen gick,
var det icke förräderi att göra halt, när stormen ropade till
handling? Nej, framåt, framåt!

Den unge drömmaren följde alltjämt med skaran, han
ropade med de andra och sjöng med de andra. Han skulle icke
bli förrädare, han skulle icke svika. Och dock: det var som
om han började se med andra ögon och tusen nya tankar
började trängas i hans hjärna. Hjälteskimret kring kamra-

’265

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free