Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Det stora spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vud är människans själ, hennes personlighet omöjlig att
förklara för förnuftet.
Redan detta, att jag är, är ju oändligt underbart. Och jag
ser intet skäl så starkt att jag i kraft därav skulle våga
avvisa tanken på den personliga odödligheten — om jag också
ville detta. Men å andra sidan är det mig svårt att godkänna
något visst religionssystem, vars föreställningar synas mig
alltför grova, alltför jordiska. Och hur kan man avgöra? Om
man också kan avgöra i huvudfrågonia — de för de olika
religionerna gemensamma —, hur kan man avgöra i fråga
om detaljerna, dogmerna, alla de trosartiklar som systemen
fordra att man antager? Jag förstår det ej. Och dock måste
något avgörande träffas av varje människa i dessa frågor om
hon ej skall bli ett rö för vinden. Men jag undrar om en
modern människa med ärlighet kan avgöra helt i ett visst
systems anda, om icke hennes religiositet alltid måste vara
"personlig", till på köpet litet "dimmig". Jag tror att den kan
vara av genomgripande reell betydelse, även en dylik
religiositet, fast den icke är så "klar" att den kan uppritas på en
karta. Jag undrar om det ej rentav är förmätet att kräva
alltför mycken klarhet i dessa frågor ... En människas blick
är liksom för begränsad här. Det högsta man kan komma
till, är väl till en ödmjuk förtröstan — kanske till en
förvissning i de största ögonblicken, men det blir då ingen
förvissning i detaljfrågorna. Kan man behålla sin förtröstan
genom vardagslivets smutsiga kamp är det stort — framför
allt om man kan visa allvaret i denna sin förtröstan genom
kärlek och rättrådighet i gärning och omdöme. Men även de
starkaste äro ömkligt svaga...
Hur svårt är det icke att leva — det veta alla som försökt
det! Och hur mycket ont göra vi icke ständigt, utan att vi
’272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
