- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
286

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Svensk litteratur efter kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"borgare’*, reaktionär" eller "utrensningsprodukt". Som
skald borde Lindorm hellre hyllas än hånas av
arbetarklassen. Hans diktning är långt ifrån osocial. Den rymmer gott
om bilder ur de fattigas värld — bilder som äro djupt
gripande tack vare sin ordkarghet och livssanning. Det är
onödigt att räkna upp några särskilda dikter, ty fattigdomen,
både dess grymma vardagstragik och dess adel, är den grund
som Lindorms hela diktning vilar på. Man kan annars nämna
sådana saker som "Islossning", "En död arbetarhustru",
"Den äkta döden", "Ett gråtande barn", "Den befriade
trälen", "Arbetslös" och en hel del andra. Det kan därför gott
sägas, att Lindorm hör till den sociala diktningens
förgrundsfigurer i detta land och att han gör det i långt högre grad
än en del av de unga litteratörer som utskrika sig själva eller
utskrikas av sina vapendragare som patenterat "sociala" och
tycks tro, att medkänslan och mänsklighetssinnet är något
nytt, som de ha upptäckt och lagt embargo på för egen del.
Lindorm är långt ifrån överskattad, tvärtom. Konstnärligt
sett är hans dikt så stark och säker att man kan tala om
mästerskap. Han är en utomordentlig tolk för tidens kärva och
sanningskära idealitet. Den lilla dikten "Väckelse" kan
citeras som signifikativ för den unga diktargenerationens
inställning i stort sett, dess säregna ambition, djupögda längtan:

"Jag kan ej se hur människorna gå
och låta dagarna mot döden rusa,
hur liksom blinda tiggare de stå,
fast ögonblicken lätt som svalor susa
och dagarna som tunga örnar brusa
högt över dem i stolt och festlig färd.

’286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free