- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
295

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Kulturen och människolyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slå sönder "kulturens lampa" eller lysa "intelligensen" i bann
för att få krypa in i "den stilla vrån".

Jag förstår den indiske filosofens kärlek till det
ursprungliga och enkla, liksom också den ryske arbetarens tro, att
lyckan följer "de små behoven", och hans förakt för
abstraktionens män, de som mena människan vara till för
sabbaten, d. v. s. för teorier, utopier, konstruerade världar.
Lyckan är en skygg, frihetskär och underlig fågel; ingen
som studerat dess väsen vågar sig på att bygga burar åt den
efter patentmetoder. Den kan vila sig på telegraftrådarna,
men den bygger helst sitt bo i taggiga snår, dit ingen hittar.

Att den tekniska utvecklingen, den fortskridande
mekaniseringen automatiskt skulle leda till osjälviskhet och
broderlighet, det är en from önskan blott — jag kan åtminstone
ej se annat. Form är ett, innehåll ett annat. Mekaniseringens
religion kan aldrig bli annat än avgudadyrkan, en tillbedjan
av järn och sten och stolta hjärnfoster, en kult av tomma
former kring abstrakta begrepp. Den räknar inte med det
levande människohjärtat, med den trots all psykologi evigt
outforskade människosjälen. Människan kan och skall aldrig
nöja sig med att blott vara en medarbetare i denna värld
och en samhällsvarelse. Hennes själ skall aldrig helt kunna
mättas med järnfilspån, med elektrisk energi, med siffror och
paragrafer; och flygtekniken skall inför själens behov att
höja sig dock alltid te sig som en fåfäng barnlek. Det
metafysiska behovet skall aldrig kunna utrotas och aldrig mättas
med annat än det, som är av ande.

Och kommunismen skall aldrig — i varje fall icke annat
än som religiöst betingad livsform — göra människorna
tillfreds. Ju högre människan utvecklas, desto mer skall hon
känna behovet av ensamhet, av rymd, av möjlighet att för-

’295

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free