- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
297

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Kulturen och människolyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den moderna tekniken, den industriella kulturens
utveckling skall i och för sig aldrig föra mänskligheten till
fullkomlighet och lycka. Vi bli icke bröder för att vi föras
närmare i rummet, vi bli icke avgjort lyckliga för att vi
producera mycket. Vi kunna ha de yttre möjligheterna — vi kunna
ha delarna i vår hand, men det är lika illa, om vi icke ha
andens sammanfogande band.

Det ges inga genvägar till lyckoriket. Blott anden kan
skapa ande. Förnuftet, kärleken och rätt färdigheten måste
oavlåtligt sträva och kämpa för att leda utvecklingen till
mänsklighetens sanna bästa. Mänsklighetens kamp måste vara och
förbliva en själskamp, en strävan till inre förädling, en kamp
mot "trollen i hjärnan och hjärtat". Därpå beror allt. I den
stund vi slå oss till ro och låta "utvecklingen" hållas på egen
hand, rusa de blinda krafterna fritt fram på oberäkneliga
vägar.

Mänsklighetens rätta väg är varken "naturens" eller
"kulturens", men den som leder till en förening av dem båda.
Jag menar en syntes av naturens uppbyggande kraft och den
sanna kulturens livande och lysande. Det är "sol och jord".
Den sanna kulturen är positiv, levande, meningsfull. Den är,
som Nietzsche säger i ett av sina ungdomsverk, "befrielse,
bortröjande av allt ogräs, bråte, mask, som vill fräta på
växternas späda broddar, utströmmande av ljus och värme, det
milda nattregnets kärleksfulla nedsilande, den är
efterbildande och tillbedjan av naturen, där denna är moderligt och
barmhärtigt sinnad, den är fulländande av naturen, då den
förebygger dennas grymma och obarmhärtiga anfall och
vänder dem till det goda".

(1926)

297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free