Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Sanningssägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanningssägare
Han, som av så många människor dyrkas som den störste
av alla, yttrade ju då han stod inför sin stora tragedis
fullbordan: Därtill har jag kommit i världen att jag skall vittna
om sanningen. Och Pilatus, den romerske ämbetsmannen
frågade ironiskt — eller kanske sorgset och förbryllat — vad
är sanning?
Nazarenens liv och död är ett evärdligt exempel på hur
farlig sanningssägarens position är i världen. Men det finns
ju tusende och åter tusende andra exempel. Från tidernas
begynnelse har det skridit genom världen ett, visserligen i
varje tid relativt fåtaligt, tåg av sanningssägare, människor
med sanningslidelsens eld i ögonen, med sanningshungerns
välsignelse och förbannelse i hjärtat — ett tåg som ringlat
fram genom mörkret till tortyrkammare och
avrättsplat-ser, till landsflykt och till den bittraste ökenensamhet. På
sätt och vis ha de aldrig förstått världen, världen har ännu
mindre förstått dem. De ha varit heroer som offrat sig
under extatisk åkallan av ljusets makter, de ha varit bittra
iro-niker eller buttra enslingar eller skygga drömmare. Alla ha
de haft gemensamt den förfärliga ensamheten bland
människorna, den ohyggliga känslan av att, som den norske
enslingen Obstfelder uttryckt det i sina så ofta upprepade ord,
’304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
