Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Ur anteckningsboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skapandets ande som svävade över de mörka vattnen i
tidens första morgongryning, det går från hjärta till hjärta,
det lyser från öga till öga. Men det döda ordet, vore det än
så väl pyntat, är som den fåvitska jungfru, som väl hade
lampa men ingen olja.
Och så som i diktningen så är också upplevelsen det som
adlar icke blott all annan konstnärlig verksamhet utan all
andlig verksamhet överhuvud taget. Än mer, livsupplevelsen
är huvudvillkoret för att alls kunna leva livet starkt och
fullt.
Man kunde — vilket ofta gjorts — likna livet vid en
läsdag där världen är läxboken, en bok som kan fylla en med
leda, och som man i förtvivlan ville kasta ifrån sig — till
dess man väl kommit in i den, börjat ana något av
sammanhanget och orden blivit levande för en. Och om den alltjämt
fyller "läsaren" med vemod — är han av det rätta slaget,
så älskar han den likväl djupast inne, älskar den för
spänningens skull, för allt det högtidsfulla underbara som den
rymmer.
Man har sedan gammalt sagt, att människan är utrustad
med tvenne par ögon, ett yttre och ett inre par. Vad det
yttre ögat ser, det reflekteras även i det inre, såvida detta
inre öga är klart och ofördärvat. Då ser man — och upplever.
Ju mer man upplever, ju mer äger man. Då en sten kastas
i en vattensamling bildas först en helt liten ring, men ringen
vidgar sig, mera och mera tills den slutligen utplånas och
blir ett med det hela. Så ock med människolivet. Vi utvidga
vårt liv i den mån vi uppleva det.
Men mången lever ett helt liv och upplever dock helt litet.
Världen, den stora boken, lämnar han helt oberörd ifrån sig,
och kan han den än från pärm till pärm så är det alltsam-
’312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
