Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Den svenska fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana grupper som av överklassen och dess organ framställas
som lyckans gullgossar och som samhällsterrorister.
Människor som arbeta och slita för fullt — inte bara lantarbetare,
diversearbetare o. s. v. utan — sannerligen! — tusenden av
byggnadsarbetare leva på en årsinkomst av tusen till
femtonhundra kronor om året. I många fall med stora familjer.
Men då leva de i själva verket under svältgränsen. Tror
någon att denna fattigdom kan hålla sig med stil och stolthet,
att dess ansikte är vackert och gudomligt ? Nej då. Den som
tror det, har aldrig sett fattigdomens verkliga ansikte. Den
verkliga fattigdomen är stundom tragisk, oftare är den bara
tarvlig, ful, osnygg och bedrövlig. Och det är dess natur. Det
är hårt att vara proletär för den som har en gentlemans
begär, skrev en gång Karlfeldt med ironisk spets. Och det är
förvisso sanning — med uteslutande av den där spetsen. Men
det är hårt och grymt också utan de där medvetna
"gentle-mannabegären". Fattigdomen trycker ned människonia,
jagar bort livsglädjen, utarmar känslolivet, gör livet till en
ändlös grå vardag. Fattigdomen gör människorna kuvade,
den kuvar i längden även de stolta — de mest desperata
bryter den av, androm till varnagel. Men om tålamod är en
änglamas dygd, då har fattigdomen i allmänhet likafullt
något änglalikt över sig. Ty visst är den svenska fattigdomen
tålig. Den tiger och lider. Då man kräver lönereduceringar av
de fattiga arbetarna haj a de till, så låta de lirka med sig, gå
med ett stycke och tiga. Överklassens press förolämpar dem
och skriker ut att de ha det så makalöst bra. Den kräver
ytterligare reduceringar i samhällets namn. De fattiga morra men
det är sällan, ytterst sällan de — som väl är för dem själva —
följa skalden v. Heidenstams uppmaning att svara med att
gripa till "spadar och spett" och "de stenar i gatan de lagt"
326
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
