Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Den rätta fattigdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tysk mening; allra minst är han sparsam som ryssen eller
juden."
Måhända ligger det en viss överdrift i Almqvists teckning
av det svenska grundkynnet, dessutom är det väl så, att vad
som gällde för hundra år sedan gäller icke lika obetingat nu,
då alla rasegendomligheter visa en allt starkare tendens att
utplånas och det överallt är svårare att finna det specifikt
"folkliga". Säkert har han träffat rätt, såvitt ett generellt
omdöme kan det, och om man ännu kan tala om något
säreget svenskt, så ha hans ord alltjämt sin tillämpning därpå.
Därom vittnar svenskens kända håg för det äventyrliga, det
barnsligt lekfulla i hans allvar. Därom vittnar den ihärdighet
och smidighet, varmed han i främmande land under
oupphörliga svårigheter förstår att kämpa sig fram, och därom
vittna också många av våra andliga stormäns karaktärer och
öden från Rudbeck, Linné och Bellman till John Ericson och
Fröding. Däremot har Almqvist säkert orätt, då han vill göra
ryssen till den gnidige judens jämlike. Det barnsligt sorglösa
i karaktären torde tvärtom hos slaverna vara mera utpräglat
än hos skandinaverna, och vad det genuint ryska än vittnar
om, icke är det småsnålhet och kall beräkning. Ryskt och
nordiskt kynne saknar icke beröringspunkter inbördes, men
det synes som om det senare vore mera graciöst, stolt och
mera tempererat, och där är säkert mera stål däri. Det är
trots och vekhet, kärvhet och mjukhet i intim och egendomlig
förening.
Men låt oss här lämna dessa funderingar över de olika
rasernas särmärken! Antingen det är svenskt eller osvenskt,
det sinnelag som Almqvist så friskt och livligt skildrar i sin
här berörda uppsats — ett är visst: det är det ideala, det
adliga och sant mänskliga sinnelaget.
’329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
