Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Ej för skolan utan för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De flesta ha väl inte alltför svårt att anpassa sig till den
allmänna mentaliteten. Övergången sker litet i sänder och
tämligen omärkligt för dem själva. De förstå lätt att lära
är ett, leva ett annat. Det går ju bra att tjäna två herrar och
fler. De vackra talesätten som ljödo i barnets öra kunna på
sin höjd användas vid högtidliga tillfällen eller tjäna som
vapen, när det gäller att komma åt motståndare och
medtävlare. De etiska principerna duga, som sagt, annars icke för
vardagslivet och äro numera heller ej nödvändiga för
söndagen.
Blott ett fåtal, ett mycket ringa fåtal, finner det svårt att
lära om och ha svårt att anamma världens både — och. De
kunna icke komma ifrån sitt naturliga sinne för det rätlinjiga.
De finna det nedrigt att ett kategoriskt imperativ endast
skall få tillämpas, då det anses passande eller då det gynnar
det enskilda intresset. De anse enfaldeligen att samma
sanning skall gälla både i Berlin och Jena. Liksom Ivan
Kara-masov ville sända tillbaka inträdeskortet till ett himmelrike
där icke alla ägde tillträde, ställa de sig i en-garde-ställning
mot världen och dess underfundiga konster. De bli religiösa
fanatiker, förbittrade enstöringar, människoföraktande
cyniker eller hjälplösa vagabonder — allt efter omständigheter
och läggning. Alla bära de dock i blicken något av en
förebråelse mot världens bedrägeri. Någon enstaka gång uppstår
inom deras spridda skara en profet, en folkledare, en
diktare som skakar själarna och driver månglarna ur
tempelhallarna.
Politiken, religionen, affärslivet och umgänget mellan
människorna är skamligt förgiftat av lögn och humbug; alla veta
det, ehuru de flesta söka breda en slöja däröver — de vackra
’352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
