Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Naturen som uppfostrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna och försämras därigenom i stället för att
förbättras. Det som stammar från människor kan bära det sunda
förnuftet i sig och vara genomlyst av den gudomliga
gnistan, men det kan också vara idel tomhet, falskhet och
oförnuft.
Men däremot kan man alltid obetingat, utan förbehåll,
uppmana vem som helst att gå till naturen och lära av den.
När det är fråga därom, behövs ingen censur — i naturen
är, hur det för övrigt må vara, allt äkta och allt evigt lika
rent. Blott naturen är trofast, vittnar Schiller, blott den
ligger trygg och oberörd vid det evigas ankarfäste.
Den bokliga bildningen ger, som vem som helst borde
förstå, ingen garanti för att vederbörande har något vidare
med verklig bildning att skaffa, att det finns något av
verklig, levande mänsklighet hos honom. Det finns gott om
brackor, fullproppade med bokkunskaper, verkliga mönster
av allmänbildning och salongsvett. När man ser dem, frestas
man nästan att prisa öbildningen, åtminstone vill man med
Bibeln prisa dem saliga, som ännu äro "i anden fattiga", de
vilka ännu ha plats i sig för något av det, som hör till livets
väsentlighet och allvar. Kan man alltså inte värdesätta
människorna efter måttstocken beläst eller inte beläst, tror jag
däremot att man ganska säkert kan bedöma en människas
halt efter hennes förhållande till naturen. En människa som
känner sig samhörig med "anden i marken", som kan gripas
av ett naturens skådespel, som kan glädjas inför ett landskap
eller ett markens blomster — om henne vet man att hon,
om hon också inte i allo kan kallas bildad, åtminstone inte
är någon ond människa; det finnes mylla i hennes själ,
mottaglighet för livets verkliga värden. Hon hör till "bättre
folk". En människa som däremot saknar detta samband med
’355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
