- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
356

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Naturen som uppfostrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naturen, som inte blir glad när hon hör lärkan spela, som inte
lyser upp och får något av barnafröjd i blicken inför de
första vårblommorna, en sådan är en tom människa, en död
själ, och hon har föga aning om vad levande kultur är.

Naturen är lugn, enkel och allvarsfylld och vädjar till det
enkla och naturliga hos människan. Naturens ting tala till
den, som är besläktad med dem själva. Men den är oändligt
fjärran från det tillfälliga och oviktiga, kulturens tomma
buller och bråk, vardagens ditt och datt. Till den som
kommer fylld av sådant har den föga att säga. Den vill honom
intet, det är som om han inte funnes där och aldrig hade
funnits — som i den bekanta fabeln om oxen och myggan:

ingen har dig märkt och ingen hört dig brumma!


Om naturen som uppfostrare och naturen som predikare
kunde ofantligt mycket sägas. Men det kan också sägas i
få ord. Naturen är allas vår mor, en kärv och osentimental
uppfostrarinna. Hon kelar inte, hon lär oss sina lagar,
upprepar med evigt tålamod, att så är det, så och inte
annorlunda, på en given orsak följer en given verkan. Man kan
lyda eller i vissa fall, trotsa — men då på eget ansvar.
Naturens lagar gå sin gång utan att låta lirka med sig, de verka
obönhörligt, automatiskt, av nödvändighet.

Vi ha ibland sett, hur mödrarna bära sig åt, då de lära
barnen gå. Modern lägger en av barnet åtrådd sak ett litet
stycke ifrån det, för att det på det sättet skall förmås att
övervinna sin osäkerhet och våga ta ut stegen. Det får
därigenom inte bara den sak som var "lockbete", utan det upp-

’356

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free