Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Diktare och dagakarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre, om han är lyhördare för stämmorna ur folksjälens
djup, bör han ju veta mer än andra om folkets tillstånd och
behov. Om han icke har samma förmåga att klara ut dagens
småting — en förmåga som dock ej nödvändigt behöver
fattas — kan han alltså ha sinne för ting och företeelser av
större och tyngre realitet. De betydande männen i historien
ha undantagslöst varit begåvade med drömmarsinnen,
stundom i förening med praktisk skaparblick. Även de tekniska,
politiska eller militära tetmännen ha haft något av diktare
och drömmare i sig. Det ligger i de ovanstående citaten
uttryckt en benägenhet att vilja isolera "drömman-naturerna,
dra ett streck mellan dem och de i dagens verk arbetande
människomassorna — att vilja förvisa de förra till en
visserligen mycket skön och luftig ort men dock så pass
fjärr-belägen att diktarstämman för "det praktiska livets män"
på sin höjd kan förnimmas som en avlägsen melodi, ägnad
att förstrött lyssna till vid intervallerna. En rörelse "behöver
sina diktare och drömmare" som ett dekorativt inslag i ett
kanske annars lite enformigt mönster. Därmed nog. Den
omständigheten att en person är t. ex. konstnär eller skald är
ofta nog för att i folks ögon betydligt förringa värdet av ett
uttalande, en tanke eller en gärning berörande, som man
säger, det levande livet. Detta sätt att se förekommer på alla
håll, citatet från den nämnda tidningen är ju varken särskilt
märkligt eller utmanande, det endast gav en tillfällig
belysning åt ämnet.
Men kunde man icke tänka den tanken, att vi alla skulle
vara något av både diktare och dagakarlar — att dagakarlen
alltmer kunde tillägna sig något av drömmarens syn, liksom
den senare i livet sökte göra sina tankar och syner
fruktbärande ? Är det icke dit vi syfta med vårt bildningsarbete, är
’362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
