- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
372

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Om ”tidens ondska”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aldrig har en tid varit så nöjd med det lilla, det simpla, det
plebejiska som vår.

Mänskligheten har haft många stora lärare. Och den har
lyssnat till dem. Allt jör många ha lyssnat, men alltför få ha
lyssnat med själ och hjärta. Riktigt säger en skald till en av
mänsklighetens profeter, att

dina trogna ägde stora gåvor
att göra alla kungatankar små
och vara mäkta trogna i det lilla.

Just i det lilla äro tidens människor vämjeligt trogna. För
det stora finnes det icke mera någon rymd,
jämnstrukenhe-ten är tidens tecken. Det är som funnes det icke mera någon
vrå dit människan kan fly för att pånyttfödas och växa. —

Om någon invänder, att detta blott är svaghetens jämmer
och den obotfärdiges förhinder, så svarar jag, att det är
varken jämmer eller förhinder. Jag framhåller endast min
uppfattning av tiden och dess anda. Och jag säger icke: låt oss
sugas upp av strömmen och följa med den, låt oss i all
tysthet fortsätta att försimplas och förfäas, låt oss gå upp i
den oundvikliga medelmåttigheten. Bort clet! Jag säger att
tiden är lätt och god för det lilla och ynkliga och för det
stora — icke svår, ty det har den alltid varit och skall vara —
men farlig genom sin orena, sjukliga luft. Mer än någonsin
kräver tiden, av dem som något vilja, självhärdning,
självtanke och en lekande oförbrännelig barnslighet, den där kan
kämpa glatt och ridderligt även med gasmask för ansiktet.

Och kommer så likväl den mörka och döda natten över
jorden, så blir det väl omsider, trots allt, också en ny morgon
— morgonsinne, morgonglädje ...

’372

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free