Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Edith Södergran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O du mitt goda svärd, som jag har fått från himlen, jag
kysser dig.
Du skall icke vila förrän jorden är en trädgård, där gudar
drömma vid underbara bägare."
Lidandet har, som med andra konstens stora — Poe är ett
exempel — gjort henne extatisk. Hon går genom nätterna
med facklor, hon vandrar genom rymder av solar ("en gång
skall jag spinna mig in i solen som en fluga i bärnsten"),
hon sitter darrande på en lina av stjärnor... Liksom
målaren van Gogh går hon upp i en fanatisk ljusdyrkan. Och
under detta förtäres hennes kropp alltmera, träden susa allt
hemlighetsfullare, döden kommer henne allt närmare.
Till sist blir hennes röst mera lågmäld och barnsligt enkel.
"Nyckeln till alla hemligheter ligger i gräset i hallonbacken."
Stilla, nästan viskande, talar hon om "landet som icke är",
dit hennes längtan står,
"landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg".
Eclith Södergran blev den stora profetissan för den s. k.
modernistiska riktningen i den unga finlandssvenska lyriken.
Men hon var och blev mycket mer än så. Hon var ingen
litterär teoretiker. Hon framhåller själv på vers och prosa att
hon skapade på instinkt. Hennes form och uttryckssätt var
hennes natur. Hon var ursprunglig, mänsklig. I all dikt är
det det sagda som är av betydelse och innerligheten varmed
det utsäges. Man blir icke stor eller märklig för att ens form
’387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
